Februari, vilken skitmånad.

Ja, de senaste 5 veckorna går till historien som några av de sämre. Att man aldrig blir frisk, blir inte ens bättre, bara sämre. Har ju varit hos läkaren o visst känns det som om jag nu tas på större allvar och ska utredas. Men svensk sjukvård är ju så förbannat seg, alltså, innan jag blivit utredd hinner man ju dö om man skulle ha något allvarligt. Det är för det mesta 1-2 månaders väntetid på ganska viktiga undersökningar. Helt löjligt egentligen. Under tiden blir man bara sämre, huvudet värker mer o mer, febern håller i sig, börjar bli ljuskänslig, har solbrillor på mig om jag är ute, klarar inte dagsljus. Har varit hemma denna veckan igen. Värktabletter i olika kombinationer hjälper inte, de lyckas inte lindra både febern eller huvudvärken, värdelöst! Jag kan liksom inte ens fungera normalt med det här huvudet just nu. Ligger mest i ett mörkt rum och vilar. Håller på att bli tokig! Mamma blir super-orolig, hon har aldrig sett mig sån här. Jag är inte så orolig som jag kanske borde vara, en yrkesskada?
Sover hos föräldrarna i natt, ska till läkaren imorgon bitti igen och det är en kort promenad från föräldrarna, så då blev det lättare när man ska upp innan kl. 8. Ska även jaga remissen på ÖNH på morgonen. Alltså, det kan ju inte anses särskilt normalt att gå med feber och nedsatt allmäntillstånd i 5-6 veckor. Men man måste vara frisk för att vara sjuk. För f*n va på man måste vara. Jaga remisser osv. Suck.

Bilder från februari:

Innan jag blev sämre igen var vi o promenerade på älvstranden o tog en fika.

Jag var tvungen att göra ett ärende en dag, mamma drog med mig in på en mattaffär o jag kom hem med en ny matta som jag älskar.

Utredningarna fortsätter, fler blodprover lämnade.

Hade biljetter till lördagkvällen på Horse show 🐎, skippade första hoppklassen o såg bara Gothenburg Trophy, det var allt jag kunde orka med. Men det krävdes dubbla doser värktabletter för att ens orka med 2,5h.😔

Vet inte om jag tipsat om denna film tidigare. Men jag gillar den, passade på att se den en dag innan huvudvärken slog till.

Till slut så...

Febern gav med sig, men först efter 16-17 dgr. Lite väl länge för min smak. Efter två veckor sökte jag ju vårdcentralen igen och hade världens sämsta besök. En idiotläkare som inte alls ville diskutera min långvariga feber utan istället bara pratade om min medicinering för depp/ångest. Alltså, så dåligt, jag storgrät efter det besöket. Han tittade på mig och sa åt mig att börja träna direkt osv. I stort sett tror jag han sa till mig att jag fejkade min feber, utan att faktiskt säga det rakt ut. Massa konstigt sa han (känns inte som ett bra råd att gymma med feber). Har nu listat om mig och bytt vårdcentral. Sådana idioter kan jag inte ha med att göra. Han vägrade sjukskriva mig också, så fick ta ut en semesterdag på jobbet i måndags och sen har jag fått jobba med feber. Gått på värktabletter hela tiden. Ingen höjdare alls. Igår var första dagen som jag kände mig bättre igen. Äntligen nått min normala kroppstemperatur på under 37 grader.
Den här helgen blir trots allt lugn. Efter att ha varit sjuk så länge finns det inte mkt energi över i kroppen, är ju fortsatt väldigt trött. Denna lördag har spenderats med att vakna super sent och sedan har jag monterat min nya kontorsstol (satt på en klappstol vid stationära datorn förut). Så nu blir det till att "sitta in" nya stolen och spela lite. 😏

Min nya kontorsstol från Ikea som inhandlades igår.