Påsken 2016

Jobbade ju som sagt långfredag kväll. Men sedan har jag varit ledig resten av påsken. Skönt! Hade tänkt göra mer än jag gjorde. Men energin fanns inte helt enkelt. Sov länge som f*n på lördagen. Skulle kanske hjälpt pappa med båten egentligen, men mamma hängde med honom ut istället. Så jag ägnade dagen åt lite Sims-spelande. Sen påskmiddag hos föräldrarna på eftermiddagen/kvällen med lite span på hästhoppning på tv.
Söndag dök morbror C upp lite hastigt, så blev en liten promenad och fika hos föräldrarna. Kul att träffa honom. Blir ju inte så ofta, trots att de är i Kungsbacka ofta o hälsar på kusinen. Efter att ha umgåtts ett tag så drog han iväg o jag o föräldrarna åkte till Biltema (av alla ställen). Handlade lite småprylar som behövs nu till vår/sommar. Spenderade en del av kvällen hos föräldrarna igen.
Igår då? Sov kasst. Pappa åkte ut till båten igen, mamma o jag åkte till Sisjön. Jag körde 4 km pw/jogging. Mamma promenerade en kortare bit. Sen åkte vi hem o fikade lite o jag satte mig sen o kollade finalen i världscuphoppningen som mamma spelat in åt mig. :) Sen blev det en slapp kväll hemma. La mig tidigt. Såååå trött. Skyller på tidsomställningen o inte tant-varning. ;) Haft ännu en kass natt. Hmm. Så hela idéen att lägga sig tidigt gjorde inte mkt nytta. Nu kvällsjobb med student igen. De avlöser varandra på löpande band nu. No rest for the weary. :p

Mamma bjöd på söta små praliner till kaffet. 

Glad Påsk!

En långfredag som spenderas på jobbet. Helt okej än så länge. Skönt. Speciellt när jag är svintrött o knappt tog mig ur sängen idag. Zzz...

❤ Mys ❤

Seg jobbhelg, fick nån psyk-grupp typ. Med det menar jag en psykiskt påfrestande grupp. Helt slut efter detta. Zzz...sen har jag hat huvudvärk samt att ryggen har börjat lägga ner. Gick på värktabletter på jobbet i söndags o igår samt idag så är ryggen inte med mig. Huggsmärtor lite då o då. Suck. Blir ju kul att gå till jobbet snart. Tror jag ska ha student igen som börjar gå med mig idag. Apropå student!!! Haha! Min "pucko-student" från förra året. Han som sov o var allmänt knas ni vet... Han gör praktik på huset nu o hade stött på en kollega till mig o snackat massa skit om mig o avdelningen. Herregud säger jag bara. Killen har inte fått nåt självinsikt ännu. Han hade tydligen sagt att jag hatade honom. Ja ni. Stöter jag på honom vänder jag i dörren. Vet vart jag inte ska gå närmsta tiden. :p

Promenad runt Sisjön i förra veckan.

I måndags bjöd jag in mig själv att besöka L o baby A. Tog med lite lunch och sen hade vi en slapp dag hemma i radhuset. Så mysigt! Hon är så söt lilla A. ❤ Hade med systemkameran o fotade lite. Den behöver komma ut o känna på luften ibland. ;)

 Mys med finaste baby A. Vi rockade sockorna!

 Den andra lilltjejen i familjen krävde uppmärksamhet. Tur att jag hade dykt upp så hon hade nog som pysslade med henne. ;) Satt mest i mitt knä hela dagen och gosade. 

Ne, dags att hoppa in i duschen, äta lite lunch (fast jag inte känner för det) o cykla till jobbet. Jobb i tre dagar, ledig på påskafton igen. Längtar!

Hafjell

Ja, här kommer lite bilder från Norge till slut. ;) Bättre sent än aldrig. Orkar inte skriva så mkt dock. Ni får nöja er med det som är. Hehe!

Slappar i stugan första kvällen. 

Bara att slänga skidorna på axeln o promenera en kort bit till backen, sen var det bara att åka direkt utför.

Lite disigt första dagen, som ni märker. Men skön skidåkning ändå.

Pappa skulle ju prompt lämna oss efter 2 åk första dagen och ta en röd/svart backe. Möts upp vid stolliften efter ett tag och pappa säger väl lite lugnt att han gick omkull i den svarta delen av backen. Men han säger inte mkt mer. Sen började han gå sämre o sämre ju längre dagen gick...då framkom det precis hur den där vurpan gått till. Han träffar på en isfläck i svarta backen, flyger isär med skidorna, de löses ut o pappa tumlar ner 15 meter nerför backen. Fick gå upp o hämta skidorna osv efteråt. Han slog i knäet ganska gött, så han fick köra med liniment och värktabletter resten av resan för att kunna åka. Suck. Dessa karlar ibland. ;) Varför ge sig ut i en svart backe det tredje åket när man inte åkt skidor på ett år? Sen är han ju inte 30 bast längre...

Andra dagen var det underbart väder. Sol och temperatur precis under noll. Skönt att bara glida runt. ;) Höll oss mest i blå backar. Speciellt eftersom vi försökte hålla pappa ifrån brantare backar.

En liten selfie i en knapplift. ;)

Åker gondol.

Kan ju inte påstå att det var trångt i backarna. ;) Detta blev vår favorit. Den blå backen nr. 4.

Här kommer lilla jag glidande...

Här uppe bodde vi. Vid toppen på fjället. Ser ni det större huset till vänster på bild? Bredvid det låg vår lilla stuga/lgh.

 Landar in vid vår lilla stuga.

Sista dagen i backarna. Dagen började med sol o skönt väder, slutade med en del molnighet. Men riktigt skön åkning ändå. Jag hade börjat få in flytet i åkningen och gjorde sällan stopp i backarna. I stort sett stannade jag bara för att vänta in föräldrarna. :p

Söta hunden Stella huserade i "vår" skishop.

Blev en liten kelstund när vi lämnade skidorna åter.

Hej då backarna!

Dags att åka hem och lämna Norge för denna gång. Mamma ville på vägen hem "undvika" köer i Oslo vid ett tunnelbygge, men det ledde till nån förbannad "genväg" som gjorde att vi blev kvar på norsk mark i timmar. Jag var lagom glad i baksätet...dessa idéer. Sen skulle mamma prompt stanna på Willab Garden i Munkedal på vägen hem med. Hon vill ha ett uterum på ön, så vi skulle spana in alternativ. Gick väl. Men humöret var inte på topp hos mig vid det laget.

Apropå nåt helt annat, någon mer än jag som märkt att det är mkt kottar i år? Så det är både skottår och kott-år tydligen. ;)

Back home

Ja. Är hemma igen. Haft det riktigt härligt i norska fjällen. När jag fått in bilderna i datorn kommer ett inlägg om det hela.
Under tiden blir det inte många knop här hemma. Slappar mest. Gårdagen var det lite "mello-kväll" hos föräldrarna. Fondue som gällde. Både till huvudrätt och efterrätt. Gott! Sen fattar jag inte varför Frans vann. Ser inte storheten med låten... Behållningen i årets mello är ju så klart Jonas Gardell. Love him. Så rolig! Mest underhållande inslaget i mellon.
Nej, nu ska jag faktiskt gotta vidare och göra lite våfflor.

Bring on the snow.

Ja, haft en helt ok vecka. Utlånad till annan avdelning (protes) i måndags morse. Lagom kul, men det gick. Sen har jag fått vara på "min" avdelning resten av veckan. Gått smidigt. Haft samma grupp som tidigare. Dock har jag kommit till en i stort sett tom grupp varje kvällspass. Så vi vet ju alla vem som fick alla nya patienter. Men det gick rätt bra ändå. Lite kurs på onsdag em också. Skönt med lite annat än bara patientarbete ibland. Nu långledig!!! Wii! Vacation! 11 dgr ledigt lyckades det på nåt sätt bli. Imorgon drar vi till Norge för skidåkning. Ska bli riktigt kul. Sen kommer jag hem o har ledigt några dagar till. *mys* Vila upp mig lite mer.
Går ju lite upp o ner för närvarande nämligen med mitt humör och energinivå. Inte för att det märks nåt på jobbet, men så har det ju alltid varit med mig. "Fake it till you make it". Sen kollapsar man när man väl är hemma o inte behöver fejka längre. Men så fort jag är utanför dörren är leendet oftast klistrat på plats. Gråter gör jag aldrig inför andra människor, förutom mina föräldrar eller vissa släktingar som står mig väldigt nära. Sällan som mina närmsta vänner sett mig gråta. "Lärde" mig i ung ålder att det inte var nån idé tydligen. Då delade jag med mig av mina känslor mkt mer, till vänner osv. Men när man inte får något stöd o möts av likgiltighet så lär man sig att det nog inte är någon idé att visa känslor för andra. Så de stannar inombords istället. Där är det inte bra att känslor ligger o gror egentligen, men vad fasen ska man göra? Svårt att lära om. Man lär sig av sina erfarenheter. Så nu vet ni: Skulle jag börja gråta i er närvaro så är jag troligtvis helt knäckt och är ett emotionellt vrak. Så möt mig inte med likgiltighet då, det är allt jag begär. Kräver egentligen inte att ni säger nåt, delar med er av nån visdom eller nåt. Bara att man stannar kvar och visar att man i alla fall bryr sig uppskattas. Nu kommer detta nog aldrig ske, för jag har som sagt svårt att lära om. Leendet sitter klistrat där det ska. Kanske om jag nån gång inom en snar framtid börjar fasa ut min medicinering så börjar känslorna visa sig igen. Vem vet. Under alla mina terapi-sessioner under åren så krackelerade sällan leendet. Jag satt där o småskrattade, log och allmänt förvirrade mina psykologer/terapeuter. De försökte på diverse sätt ta sig förbi leendet, men nej. Hände bara nån gång att jag visade några andra känslor. Ja ni, så kan det gå. Jag har ju tyvärr haft några år (typ 18) på mig att bilda ett mönster. Mönster är svåra att bryta. Nej, nu blev det deppigt. Lite snö kanske piggar upp mig. Let's hope!

Jobbarkompisens katt drog upp ett himla liv utanför denna morgonen. Hjälp!, sa skatorna. Satt säkert 10-15 fåglar o övervakade honom o gapade för full hals. Hehe!