F*n!
Det är väl så man känner nu. Hörde på mamma idag i telefon redan att något inte var bra. Men hon ville inte säga något då. Hennes telefon strulade så hon skulle byta telefon, men sen ringde pappa åter. Lite småskumt liksom. Men senare kom föräldrarna förbi med pizza som vi käkade här hos mig. Ser ju på mamma att hon är jätte nere. Men hon säger inget på en längre stund. Så till slut frågar jag om nåt hänt idag. Då börjar hon gråta. Så såklart hade något hänt. Moster A-M och morbror C hade haft möte med morbror Ps läkare/urolog idag. O cancern är super-aggressiv. Han överlever nog inte våren ens, i alla fall tror inte läkarna det. Inte ens säkert att de sätter in någon behandling från onkologens sida utan det blir palliativ vård direkt i stort sett. Inför operationen i december så gjorde de ju en CT. Då syntes ingenting förutom tumören i urinblåsan. En månad senare gör man en ny CT, efter operationen. O då har metastaserna i levern dykt upp plus en tumör vid penis och flera i hela bäckenet. Så den urartade snabbt. Han har redan sådana smärtor i bäckenet att han knappt kan sitta. Så det här kommer nog gå fort. 😟Nej, det här har gjort att luften helt gått ur alla. Jag är ju mer en grubblare. Jag gråter ju typ aldrig, men tankarna maler där bak i huvudet hela tiden. O det har satt sig på sömnen. Sover ju helt uselt. Svårt att somna. Sen sover jag typ bara i 1h, sen vaknar jag o kan knappt somna om. Så blir inte många timmar sömn ens på lediga dagar. Ännu värre var det i natt när man jobbar kväll-dag. Att man ens sett levande ut idag är smått otroligt.
Kan nog bli en del resor upp till Lkpg framöver. Speciellt för mamma, men även jag ska försöka ta mig dit. Vi är ju bland dem som står honom närmst. Vår familj är ju den som tagit med honom på resor osv. Han känner sig bekväm med oss. Så vi får se hur det blir framöver. Alla inplanerade grejer ligger ju lite risigt till...








