...va skönt det hade varit om det hade varit sant. Är bara på "vill inte"-humör för närvarande. Så dålig tajming att hamna i en depression nu. Orkar liksom inte ens med praktiken, så känns det. Men har ju inget val, så måste ju dit ändå. Men min medkänsla-nivå känns låg, inte så passande. Orkar inte bry mig just nu, inte om nåt eller nån annan än mig själv. Alla verkar så glada och nöjda med sina liv, med vädret, ja med allt för fan! Det stör mig något fruktansvärt. Sorry, men så är det. Orkar inte med att andra har så mkt att göra, roliga grejer, att de dessutom har ork att göra dem stör mig ännu mer. Varför kan jag aldrig ha den energin?! Så varning, gott folk, jag glädjs inte med er just nu. Orkar inte lyssna till allt ni sysslar med på er fritid...eller i era liv generellt. Ni kan ju berätta, men förvänta er ingen entusiasm i svaren.
En ovillig Kalle vägrade sitta still på alla bilder. Så får ta en som blev bra på Malin istället.
Ne, får kämpa vidare idag. Usch. Inte på humör. Det suger. Mina små gör det bästa de kan för att muntra upp mig, flyger runt huvudet på mig. Men nej, inte ens det hjälper idag.
En ovillig Kalle vägrade sitta still på alla bilder. Så får ta en som blev bra på Malin istället. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar