Hemåtvändande

Då var det till slut dags att återvända till den lilla lgh i stan. Föräldrarna e kvar här ute tills imorgon, de försöker hinna med så mkt som möjligt under semestern. Men jag åker hem för att åka förbi L&C ikväll o hänga. Trevligt! Det är ju inte så att det finns så mkt att göra här ute i detta vädret ändå...

Men samtidigt är det jobbigt att återvända till stan, blir så påtagligt att livet står still då. Jag har fastnat i detta kapitlet och kommer inte vidare till nästa. O så kommer det vara tills jag blir klar med det där himla arbetet i höst. Suck. Kroppen skickar smärtor på mig lite titt som tätt, tröttsamt e det. Deppigheten ökar liksom när verkligheten tränger sig på. Här ute kan man i alla fall försöka låtsas om att livet e fint, fast det egentligen inte är det. Alla, utom jag känns det som, återvänder till sina jobb o liv efter sommaren, men jag e fast. F*n för det. Får se om jag lyckas rycka upp mig framöver...