Hung my head as I lost the war, and the sky turned black like a perfect storm. Rain came pouring down when I was drowning. That's when I could finally breathe...

Ja, det här gick ju utför...snabbt. Men det var ju inte stabilt senast. Inte alls. Kände ju inte alls för att ens gå till jobbet. Men måndag kväll på jobbet var helt ok. Relativt lugn. Man hann liksom äta.O inte komplett stressa runt. Så tänkte att håller det sig så så kan jag kanske klara av veckan. Ha! Tji fick jag. Kommer för att jobba tisdag kväll o det e bara kaos o helt j*vla rörigt. Var typ avvikelser som staplade sig på hög där. Inte bra nånstans, ingen kommunikation osv. Så efter att ha varit på jobbet i 1,5h så kände jag bara: NEJ! Jag kan jobba färdigt mitt kvällspass, men resten av veckan vägrar jag. Så sjukskrev mig veckan ut. Får se hur det känns när man närmar sig nästa pass på måndag. O kvällen fortsatte vara superrörig. Chefen ville prata med mig innan hon gick (för att jag sjukskrev mig såklart).  O jag tappade typ allt förtroende för henne i det samtalet. Wow! Om man tänker efter så suger hon faktiskt på att värna om sin personal. Problemet var liksom inte att vi haft sjukt mkt på jobbet, inte haft raster osv. Utan problemet verkade snarare vara att "du kanske inte passar inom akutsjukvård och ska söka dig någon annanstans". Ööh. Nej. Jag trivs bara bra med akutsjukvård, men det går inte att hålla på o ha så här hög belastning under längre perioder var mitt svar tillbaka. Då säger hon typ att hon inte vet om hur jobbigt vi har det eftersom vi inte berättar det. O då blev jag bara trött. Känns som om vi har sagt ganska ofta hur tungt det varit senaste tiden. O om hennes lösning är, att istället för att lösa grundproblemen, att istället säga till de anställda som blir utmattade att "ni kanske bör söka ett lugnare jobb", så skapar man ju bara ett större problem. Skjuter bara allt framför sig. För hur lätt är det att anställa ny personal hela tiden, hur mkt erfarenhet kommer det då finnas kvar på avdelningen?
Sen kom det en kommentar som jag stör mig på: "Du jobbar ju redan 80%...Jag dömer inte, du känner säkert dig själv". Va fan betyder det?! Det där är ju en ganska dold taskig kommentar egentligen. Om man tänker efter. Som att jag i grund o botten är för svag för att jobba 100% på vår avdelning...så det borde visa att jag inte passar inom akutsjukvård? "Missförstå mig inte, jag vill gärna ha kvar dig på avdelningen". Hmm. Känns inte så. Känner ju noll backning. Mötte typ en vägg angående företagshälsovården osv. Ska lösa allt själv tydligen, o gjorde jag inte det var jag tvungen att meddela henne innan jag sökte nytt jobb. Yay! Stöttande chef. Not! Nu kommer de där psykologiska spelen man hört att hon sysslar med. O jag blir sjukt bitchig när jag blir provocerad. Så tror banne mig att jag ska anteckna datum någonstans, för varje gång vi nämner muntligen för henne att vi är stressade, eller att det är mkt på jobbet. Skriva en lista över datum då man inte kunnat ta rast osv. osv. O sen kan man skicka det till henne, för hon verkar inte fatta något som inte finns skriftligt. Kanske till o med behöver lite visuell hjälp med en PowerPoint?! Dem är jag bra på. ;) Var nästan på väg att slänga ur mig det igår, det där om PowerPointen, när hon pratade med mig, för jag blev bara så sjukt sur. Men ville inte sitta kvar där mkt längre, så sket i allt. Men man vet aldrig vad jag ställer till med i framtiden. Så, nu har jag öst ur mig det. Vidare till annat.

Sov väl sådär i natt, vaknade några ggr under natten o vaknade relativt tidigt. Men slängde mig i soffan med min frukost o en kopp kaffe o sen låg jag där ett bra tag. Tills jag kände att jag kanske bör få lite dagsljus på mig. Så jag gick ner till centrum, hämtade ut medicin på apoteket o sen hämtade jag en bok jag beställt åt mamma. Gick en liten omväg hem. Sen lunch här hemma innan mamma kom förbi på en fika. Sen hade ju vi planerat tv-spanande sen tidigare. Pappa ger sig inte, så jag får ge efter. Enligt mamma pratar han mkt om att han ska köpa en tv till mig i julklapp där hemma. Han är värsta pepp på det. Så vem är jag att neka honom det nöjet? ;) Iofs haft min nuvarande tv i över 10 år. Så det är ju typ dags. Snurrat runt lite o det ser väl ut att bli den här:

Samsung, 43". Tror pappa bokat en o hämtar den i nästa vecka.

Nackdelen med dagens tv är ju att högtalarna sitter på baksidan, så ljudet är ju kass. Så man behöver ju typ en soundbar. Lyckades hitta sista exet av den här från LG, så fick ytterligare rabatt. Lite tur ska man ha. Så den köpte jag till mig själv. 

I övrigt måste jag handla inför middagen på lördag, får se hur mkt jag orkar med i helgen när det väl e dags, men det ska förhoppningsvis gå. Tror jag drar o handlar det mesta imorgon. Orka vänta till fredag när alla handlar inför helgen. Sen ska jag försöka träna lite imorgon kväll också. Se om det kan ge nån energi.