Hmm...vill jag egentligen sitta här o klaga? Fast det har ju aldrig hindrat mig förut. :p Så kanske behöver man klaga emellanåt. Ibland undrar man hur länge man kommer orka med allt. Humöret är sällan bra när man är på jobbet. Man går där o muttrar o klagar, nån ljusning syns inte på horisonten. Kanske dags att söka sig vidare, men samtidigt trivs jag med arbetet och speciellt med mina kollegor. De är ju den största anledningen till att man står ut när det är som värst. Men humöret på avdelningen har blivit sämre, mkt klagan och missnöje. Så det är ju inte bara en själv som tycker såhär. Spanar runt lite på andra jobb, men just nu har jag inte sett nåt som lockar. Får se. Än så länge är det bara att köra på. Hade utvecklingssamtal med studenten igår samt med en lektor från skolan. Hon sa att just ortopeden fått mkt beröm från studenter senaste tiden. De trivs väldigt bra o känner sig välkomna. Det är ju skönt. Då sprider vi inte negativiteten så långt i alla fall. ;)
Annars dags för jobb om en stund, med en huvudvärk som inte är ett dugg rolig. F*ck! Helst vill jag ligga i ett mörkt rum under ett täcke, knapra smärtstillande o sova bort dagen. Men nej. Istället ska man vårda andra, när man själv helst skulle vilja vara den som blir ompysslad. Får knapra piller o försöka överleva helgen helt enkelt. Det går nog till slut. Ledig måndag ju. Då kan man däcka igen innan jobbveckan börjar återigen på tisdag morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar