Jaded

Titeln säger det mesta just nu. Lite så jag känner mig, iofs skönt med semester, men häromdagen kom ett besked som omkullkastade en massa framtida planer. O livet hamnade helt plötsligt lite på sniskan. Damn. Jag behövde inte detta just nu. Instant deppig. Var världens sämsta sällskap resten av den dagen o det maler där fortfarande i hjärnan. Vad nu? De där murarna i mitt liv fortsätter dyka upp. Man lyckas ta ner en o tror att "nu är det lugnt o stabilt", men då dyker en oväntad ny mur upp som man måste försöka ta sig över. Man blir rätt trött på alla dessa murar som fortsätter uppstå. Nu får jag väl omvärdera allt o försöka se om jag kan hitta nån annan lösning.

Idag har jag annars sovit ut, städat, flyttat alla mina grejer in till "lillstugan" igen, tvättat två maskiner som jag lät torka ute och sen tog jag en joggingtur. Gick jäkligt mkt bättre än jag trodde. Avslutade med lite styrketräning på altanen. Sen en sen lunch innan vi åkte in med båten o hämtade mamma. Kom bara ut i viken här utanför o regnet vräkte ner. Men det värsta regnet passerade aldrig vår stuga. Turligt nog. Min tvätt fick dock lite regn på sig, men sen kom solen så det torkade rätt snabbt ändå. ;) Mamma kom dock ut hit igen med ett ganska kasst humör, vete fasen varför. Efter lite tjafs med både mig o pappa så kände jag bara att jag inte orkade. Lyckades svänga ihop lite mat, grillade kyckling o rostade min egen potatis i ugn. Gott. Sen drog jag mig tillbaka till min lilla stuga med ett glas rosé. Solitary confinement, liksom.

 

"Kroksvans" stötte jag på under en joggingtur idag. En katt som känns igen på sin svans som alltid ligger i en krok. Brukade besöka oss ofta för några år sedan, men sen tog väl Sonja över. :p 

Den lille busen har dock lämnat ett permanent märke i mitt liv, ett litet ärr på höger underarm där han bet mig...men idag var han pratglad o gosig.