Alltså, gud va man längtar tillbaka till sin egen avdelning. Snart bara en vecka kvar på grannavdelningen. Jobbar inte mkt med "min" egen personal, utan mest med folk från avdelningen vi är på. O vissa är jättetrevliga o jag gillar att jobba med dem, men tyvärr är mitt schema diffat så jag jobbar en hel del med några riktiga stolpskott. Får räkna till 10 o ta ett djupt andetag hela tiden. En del är ju bara så jäkla griniga och har noll arbetsmoral. En sköterska har jag hamnat i diverse duster med redan, människan hälsar ju inte ens på en. Suck. Men samtidigt gillar han att lägga sig i ens arbete, snubben beter sig som om han är en läkare. Bullshit. O usk:an jag jobbar med denna helg verkar inte inse att jag har en del andra uppgifter än henne, sen får jag hjälpa de andra sköterskorna ibland. Så är det ju. Hon har kallat mig långsam ett antal gånger, inför patienter också, vilket ledde till en pinsam situation där patienten trodde hon kallade denne för långsam o blev lite småsur. Men hon ska inte snacka, vill jag hitta henne så letar jag i personalrummet för det mesta, för där sitter hon med sin mobil o tar snapchat-bilder mest hela tiden. Som sagt, arbetsmoral. Jag är liksom inte van vid det. Jag sitter bara i personalrummet när jag har rast, övrig tid jobbar jag med olika uppgifter. Men det är jobbigt när usk:an inte inser att man har ett helt annat ansvar, sitter i telefon med jourer, tar prover osv. Då kommenterar människan att jag inte gör något, när jag sitter vid datorn och dokumenterar en massa ordinationer jag fått via telefon av nån jour. Då måste man få skriva klart så att inte nåt missas, men det är tydligen inte okej. Hela helgen jobbar jag med samma folk. Är redan sååååå trött på hela skiten. Nedräkning pågår, måste ha nåt att se fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar