Me, myself and I.

Ja ni, sen sist? Vaknade på torsdagen med nackspärr. Jippi! (not). Har fortfarande problem med nacke och axlar, men nackspärren har släppt i alla fall. Men går konstant på värktabletter för att orka. Så det suger. Kör med liniment, vetekudde, har en sjal runt min nacke konstant. Får se om det blir nån lättning. Sen har det varit mkt på jobbet som vanligt. Nu har vi lika mkt patienter som vi hade när jag började på avdelningen (30 st som mest), spännande att de tror att det ska funka. Vi är ju för fasen inte ens tillräckligt bemannade för 24 patienter. Men visst, alla gör extrapass, dubbelpass osv. Så snart är väl hela avdelningen i väggen. Jag har gått i personlig strejk. Vägrar hjälpa till. Har avdelningen satt sig i skiten får de fasen lösa problemet utan att driva in oss medarbetare i väggen. Tyvärr tänker inte alla så. Så jag är lite konspiratoriskt lagd för närvarande o försöker få alla andra sköterskor att också vägra extrapass/dubbelpass. Inte lyckats hittills... Men jag tänker inte ställa upp i alla fall. Jag får väl ses som bitchig och okollegial i så fall. Tar hellre det än går in i väggen. För inte fasen är det någon som är där för en då. Det är ju sanningen. Jag fokuserar på: Me, myself and I. Det är det som gäller framöver.
Sen helgen då. Trots stel nacke fick jag pyntat lite här hemma. Satt upp ljusstakar, stjärnor och min lilla mini-gran. Lite stämningsfullt i alla fall. Sen var familjen iväg o handlade på Coop. Stötte på moster med sambo. Föräldrarna fastnade med dem ett tag. Hade ju mkt att berätta om Lkpg. Spenderade sedan resterande tiden av kvällen hemma hos föräldrarna.

Lilla granen är på plats i hallen. 🎄

Söndagen var det pyssel hos A i Surte, med adventsfika. Det var trevligt. Stickade vidare på mitt pläd-projekt. Går långsamt framåt. Men trevligt att bara sitta o sticka o tjöta lite. Sen var jag återigen en sväng hos föräldrarna på kvällen.
Även ledig måndag, sov ut, läste litteratur inför seminarium, promenerade ner till centrum med mamma. Lunchade ihop, promenerade förbi en frisör o bokade in en klipptid inför jul. Sen var mamma hemma hos mig ett tag o drack lite kaffe, medan jag städade fågelbur o filurade. Slapp kväll med framför tv:n sen. Idag har jag varit i skolan. Seminarium och sedan föreläsning. Kom hem efter kl. 15 nån gång. Däckade direkt i sängen o sov nån timma. Hade nog kunnat fortsätta sova in på nästa dygn, men det kändes inte som någon lysande idé. Så pallrade mig upp för att diska o förbereda lite mat. Blir inte så mkt mer gjort idag. Ser på tv mest. Nu är det tre jobbpass på rad innan det blir ännu en ledig helg. Får se om jag orkar. 😟

Väntar på buss som var 8 minuter försenad. *brr*

Annars är ju mamma sedan i fredags hemma från Lkpg igen. Det har varit väldigt mkt med min morbror P. Tror det suttit i snitt 8h/gång på akuten, fyra dagar i rad. Vid femte besöket nu i söndags las han till slut in. Nu hoppas vi verkligen på att de optimerar honom och att operationen blir av nu på måndag som planerat. Så ni kan ju ana att det blir mkt snack med mig om hur han mår, vad man bör göra och allmän diskussion om hur dåligt sjukvården fungerar i stort. Helt slut. Fick i måndags be mamma att tagga ner, har inte hört något annat om Lkpg-resan (o då har hon varit på två konserter/spelningar, bott i svit på hotell osv.), men det fick man inte höra något om, inte ett knyst. Utan bara morbror P, morbror P, morbror P. O så om igen, samma sak hela tiden. Förstår att man behöver pratar av sig, men när något tas uppför fjärde dagen i rad här hemma så orkar jag inte. Speciellt eftersom jag hört om allt redan när det hände. Satt ju på jobbet på en rast o pratade med mamma medan de var på akuten bland annat. Sen har hon ju ringt varje kväll o redogjort för vad som hänt under dagen där uppe. För mkt negativitet. Jag är liksom redan negativ och utkörd med allt som är på jobbet. Sen är det inte en lugn stund mentalt när man kommer hem. Hjärnan går ju liksom på högvarv hel tiden. Måste dra i nödbromsen snart.