Mamma o moster åkte upp till Lkpg. Verkar gå sådär där uppe. Så mamma sover just nu på madrass hemma hos morbror P. Han hade tydligen varit uppe tisdag natt o stoppat i sig helt fel piller och snurrat till det som fasen, i ren smärta faktiskt. Nu har de äntligen fått smärtlindringen ökad (men jag surar över sättet de hanterar det på, han borde kanske ha smärtplåster och vara ansluten till LaH, Lasarettsansluten hemsjukvård, deras form av avancerad hemsjukvård).
Ja, ja. Jag sov ingenting mellan natten mån-tis. Eller max tre timmar totalt sett. Började tidigt, behövde komma hem snabbt efter jobbet, så tog cykeln för första gången och inser snabbt att växlarna är trasiga efter att jag gick omkull. Så endast ettans växel funkar. Fy fan. Såg nog sjukt humoristiskt ut när jag cyklade. Trampar som en blådåre men kommer ingenstans. Kommer till en ny grupp. Allmänt snurrigt. Trött som fasen. Överlevde dagen till slut i alla fall. Lite hudvård på kvällen (hade tydligen vunnit nån tävling. Yay!), det var ju trevligt i alla fall.
Sen gårdagen. Vilken j*vla skit 😠. Tidigt på jobbet igen, ny grupp igen. Kort med folk på usk-sidan redan från start pga flera sjukluckor. O på det så var det HLR-träning för flera av oss hela eftermiddagen. Vi sa ju direkt att: Hur fasen ska detta gå till?! Ni får ju ställa in HLR:en. Men nej. Suck. Så vi sliter häcken av oss. Jag och F hade 8 hemgångar mellan oss och båda skulle ha HLR vid 12.15. De vi skulle rapportera till skulle komma in kl. 12 (för 15 minuters rapport på all skit vi hade att göra och allt vi så klart inte hunnit med upp till den punkten, omöjligt!!!) plus att om vi ville få nåt att äta o ha full rast hade vi behövt gå på lunch 11.15. Glöm det! Då hade man ju nyss ätit frukost. Det gick åt h*vete, så klart. Hade väl lyckats rapportera klart vid 12.30 o då hade ingen av oss hunnit äta. Så fick snabbt slänga i oss lite mat och sen dra iväg på HLR innan kl. 13. Fy fasen va rörigt o stressigt. Vi två hoppar in mitt upp i allt. Hade missat lite grejer, så vi fick bara ta igen inblåsningar och kompressionsträning. Men det gick ju. Sen sitter vi ner o pratar lite inför scenario-träning. Vem får då näsblod? Jag så klart, stressen kom ikapp. Så fick ju ha världens passiva roll under de första tre scenariona. Tills jag var säker på att det inte skulle började blöda igen, men fick springa runt med en papperstuss i näsan hela tiden. Störtlöjligt. Förbannade jobb ibland. Jag o F är ju på samma nivå dock. Vi två är nu: "bitterfittorna". Vårt nya team-namn. 😛 Vi tar inte den här skiten, vi skriver avvikelser på hög. Så är det bara. O sen när man går o säger till att det är omöjligt att rapportera på 15 minuter så kommer lilla "mini-chefen" M med nån j*vla plattityd o man känner för att drämma till henne. Hjälp till istället! Vi går ju förbannat kort ute på golvet o sliter häcken av oss o folk får ingen rast o du som skulle varit resurs mellan 7-10 har helt lämnat allt o sitter med din administration och klagar över att du är sjuk. Hallå liksom! Säger till mig att: Du är ju i alla fall frisk. Ööh. Vad vet du om det för det första och hur f*n ska det hjälpa saken? En frisk person är fortfarande bara en person, men ni ber mig just nu utföra samma arbetsbörda som tre personer kanske skulle klara av. Suck. Vad tror de egentligen?! Förbannade SU ibland. Just det ja. Vi hade ju en ny chef som började förra veckan. Han gick 2 dagar, sen sa han upp sig. Så nu kan vi inte ens behålla chefer. Haha! Ursäkta mig, men det är smått humoristiskt vilket sjunkande skepp Sahlgrenska är...
En favorit i repris, bara för att den är så klockren.
Nej, nu blir det en sväng förbi bokrean tror jag o sen lite träning. Näsblodet håller sig frånvarande hittills idag. Så det kan nog gå med lite träning!
1 kommentar:
Du kan inte ha det så här vännen, du behöver söka dig därifrån! Såg att du är på god väg, du är värd så mycket mer. Angående chefen som varade i två dagar vad säger man,även chefer ser mellan raderna att det är inget bra.
Skicka en kommentar