Alltså, kan aldrig folk göra rätt?! Så himla irriterad nu!
Vaknade förbannat tidigt av vad som kändes som en jordbävning, mina fönster skallrade osv. Ne, bara arbetarna som var igång med tomten, o jag som hade sovit så himla dåligt igen. Plockade ihop min grejer (täcke, kudde osv.) o gick borttill föräldrarnas sovrum där det var lite tystare. Kollade mig i spegeln på vägen. *hu så hemskt* Ögonen helt rödsprängda, puppilerna stra som tefat, kan man fan aldrig få sova en hel natt?! Lyckades till slut somna om trots oväsen (dock lägre i deras sovrum o inget fönsterskak). Sen upp, frukost o så.
Sen tänkte jag: lika bra att passa på att hämta mammas julklapp när hon e på jobbet o gå förbi apoteket på vägen. Så hämtade paketet, inte världens snabbaste service, men ja, ja. Har paketet i alla fall. Sen apoteket...*morr morr* Hur många här tror min läkare gjort rätt??? TROTS att jag i detalj sa hur han skulle göra med receptet. Ne, precis. Inte ett jävla rätt. Hur svårt ska det vara.
Jag till receptarien: Sa vilken medicin som skulle finnas inne.
Hon: Nämner en annan medicin, ett substitut.
Jag igen: Har han inte kryssat i att den inte får bytas ut?
Hon: Nej, han har inte ens skrivit ut medicinen du nämner utan ett substitut direkt. För den medicinen du nämner går inte på högkostnadsskyddet.
Jag igen (lite smått irriterad): Men för två månader sen fanns originalet som högkostnadsskydd.
Hon: Sånt ändras hela tiden, inte alltid till kundens bästa.
Jag: Men det fanns ju en parallellimport.
Hon kollar: Ja, här finns det en ja. Men då måte det vara ikryssat att det inte får bytas ut.
Jag: Jaha, då får jag kontakta läkaren igen...
Men alltså. Ska det behöva vara så här krångligt?! Sa ju till läkaren att jag blir dålig (jävligt mkt mer deprimerad) av den andra o att han MÅSTE kryssa i att den inte får bytas ut. Vad gör människan? Skriver inte ens ut medicinen jag bad om!!! Utan ett substitut direkt. Fan va jag e arg. Orka bråka med honom igen. Mister "Ta dig i kragen, psykisk ohälsa finns inte". *morr morr* Men kände på mig att han kanske gjort fel, därför gick jag o kollade två veckor innan medicinen tar slut, för den måste beställas osv. Det är ju en parallellimport med. Men kan inte ringa till vårdcentralen idag, för kommer bara skälla ut första bästa sköterska som pratar med mig. Får ta några djupa andetag o börja om imorgon. *grr* Men lustigt att man känner på sig sånt där. Fan också. När ska saker börja gå min väg? Ska allt va en himla uppförsbacke?!
Btw, apropå psykisk ohälsa. Igår fick jag ett samtal på dagen, inget nummer jag kände igen, men svarade ändå. Då ringde de från terapikliniken på universitetet. Som jag anmälde mig till i början på oktober. Då vill han träffa mig för ett kort samtal nästa fredag, o onsdagen samma vecka har jag första samtalet med psykologen på öppenpsyk. Nästa vecka blir psykvecka. ;) Men de på universitetet vill mest träffa mig o se om jag kan passa in i programmet o för att se om jag tycker det kan passa mig. Men kan ju vara ganska bra, för då vet jag lite mer vad de andra kan erbjuda mig också. Bara att ladda för att dra sin "life story" i kort version. För miljonte gången. Tröttsamt, men vad gör man inte för att bli frisk?!
Nu ska jag packa upp mammas julklapp o sen gömma den. Hoppas den sändningen har blivit rätt ändå... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar