Borde kanske skriva om min shoppingtur igår, El clásico eller lekträdet jag byggde till fåglarna, med tillhörande bilder. Men nej.
Det är inte en bra dag, har inte varit det sen jag vaknade i morse. Första känslan var bara: nej. Inte nu, ingen bra tajming. Men jag vill inget, orkar inte, vill inte, är på ett uselt humör, surar, ryter till för minsta lilla och stör mig på allt. Detta är en sådan dag som skulle sovits bort. Lyssnat till den första, instinktiva känslan som sa att: du mår inte bra idag, ditt psyke behöver återhämtning. Skit i att det är soligt ute och fint väder, bara blunda och stäng ute världen och hoppas att dagen går över så fort som möjligt. Men ne, så kan man inte tänka. För då kommer kraven krypande. Alla måsten. O med dem kommer ångesten. Varför kan inte jag vara som alla andra och orka? Varför? Sen börjar funderingarna...är det den nya medicinen som inte funkar? (gått på den i 10 dagar nu), eller är det fortfarande allt från innan påsk som spökar? min sorg och allt...hjärnan spinner på högvarv och gör inte saken bättre. Tankarna når långt bort, till orealistiska ställen, men skit samma, de når dit ändå. Oron ligger och gror under ytan och sabbar eventuella försök till att "vända på allt". Att vända dagen till något positivt.
Just nu säger min kropp och hjärna bara: Du vill inte. Du vill ingenting. Du bryr dig inte om eventuella konsekvenser. Bara skit i allt, strunta i alla måsten och låtsas som om det regnar.
Men min förnuftiga sida säger såklart emot. Vet hur mkt djupare ner i skiten man hamnar då. Det blir så mkt svårare att ta sig upp. Men i dessa lägen vill man bara strunta i förnuftet, gå på känslan. Lyssna på kroppen. Men blir nog inte så, det slutar aldrig väl. Kämpa emot!
För övrigt vill jag bara tillägga att det ser ut som jag äger en katt, som väckte mig genom att riva mig i ansiktet. Specifikt på näsan. Så himla fult, lite småblodigt, torkat rivsår på näsan. Men snyggt jobbat. E så stressad o mår egentligen inte så bra. Så vaknar med rivsår. Ligger alltså och river mig på nätterna, denna gången prickade jag näsan o den e typ omöjlig att sminka över...typiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar