Lite smårolig bild...men ordet stämmer in på mig just nu. O då gör inte praktiken saken bättre. Med patienter som mår dåligt över sin cancer, gråter mkt o sånt, o då ska man lyssna, vara deltagande osv samtidigt som man själv inte mår bra. Nej, inte blir det särskilt bra för någon. Märker att jag distansierar mig. Får försöka känna och tänka efter hur jag känner i dessa situationerna bara, aktivera cortex o allt det där, som min psykolog säger. Något jag inte är bra på, alls. Som tur e är man inte ensam om det...min reptilhjärna är starkare. :P Fight/flight delen av hjärnan, som gärna kopplar på min ångest i de mest knasiga lägen. Orkar inte mkt alls nu. Hur ska detta gå, att orka kommande vecka också med allt som är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar