Ännu en dålig natt. Vaknar ofta, svårt att somna om, tankar fyller min vakna tid och när jag väl sover plågas jag av drömmar. Gårdagskvällen var skit. Rensningen gick väl sådär, många minnen dök upp bland sakerna, de flesta sämre än bra. Att hitta dagböcker från lågstadiet o inse att man redan då mådde psykiskt dåligt är inget upplyftande, sen att det inte vände någon gång under de perioder jag skrev gjorde mig inte direkt uppmuntrad. Då kom ångesten med ny fart, riktigt kramade om hjärtat med sådan kraft att jag knappt ville ta ett andetag på grund av smärtan. Tappade man humöret på att rensa då? Ja! Men min kära mamma insåg inte detta utan var så j*vla på att jag blev svinsur på henne o började skrika. Gav upp o gick o la mig under täcket en stund, stängde ute världen. Hoppades på att lite sömn kanske skulle lätta smärtan. Det gick väl ett tag... Efter middagen mådde jag bättre o kände för en tripp till Ikea. Mhm, bad idea. Skulle ju insett att om dagen hittills hade varit så ångestfylld så skulle kroppen såklart hitta på fler roliga saker innan dagen var slut. Jodå. Väl på ikea kom magsmärtorna igång med full force. Flera gånger stod jag bara lutad mot en hylla o andades igenom smärtorna. Inte smidigt alls. Tog sin tid att ta sig igenom varuhuset när man var tvungen att stanna o "rida ut" smärtorna med täta mellanrum. Men kom ut med en ny risbollslampa o lite annat i slutändan. Alltid nåt. Körde hemåt o smärtorna fortsatte hela vägen, alltid jobbigt med smärtor o bilkörning samtidigt. Crappy weather på det med gjorde inte det till någon av mina bättre turer i förarsätet, men hem kom vi. Väl hemma ballade magen ur som vanligt. Men visste ju att det skulle ske, som alltid. Sen fortsatte smärtorna kvällen igenom tills jag la mig.
Låg kvar länge i sängen i morse, ville inte möta den nya dagen. Huvudvärken efter en dålig natt smög sig så sakta på, efterföljd av smärtor i bröstet igen. Orkar inte med smärtor idag igen, de gör mig så trött! Ska ta en adventsfika snart, shit, redan den tiden på året. Inget upplyftande idag. Känner för att bara skrika o få nåt barnsligt utbrott. Jag är deppig, trött, ångestfylld och har fruktansvärda smärtor i kroppen! Jag vill inte mer, jag vill ingenting. Kan jag inte få lägga mig under täcket o så kan det vara ett nytt år?! Nej, sån tur har ju inte jag... Det blir bara till att genomlida smärtan o tiden tills det går över på bästa möjliga sätt. Men börjar seriöst förstå folket som åker till psykakuten alltså. När man inte orkar lida mer, man vill bara slippa allt. Men nej, det är ju inte min stil. Min är att dumdristigt kämpa vidare, ända in i kaklet om det så ska kosta mig mina sista energireserver. För fy f*n för att visa sig svag alltså...
Maybe I'm just broken. Somebody fix me?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar