...and it all goes down.

Denna dagen blev ju inte som jag tänkt mig. Började inte alls bra. Min lilla gula sötnos Cilla satt på botten i buren, i hörnet och gjorde inga direkta rörelser oavsett vad jag hittade på. Kunde till o med plocka upp henne o ha henne i handen utan protester. Visste direkt att hon var dålig då. Försökte få henne att sätta sig på en pinne, men hon kunde bara hålla i den med en enda klo o det bara en kort stund, sen ramlade hon ner på botten. Satte henne i ett hörne på botten så hon skulle få vara i fred, misstänkte att hon var på väg att dö o tänkte att hon inte behöver bli mer störd än nödvändigt då. Kalle gjorde några besök på botten, försökte mata henne o få henne att röra sig men lilla tjejen hade ingen styrka. Kollade till henne lite då o då och vid 14-14.30 så hade hon gått bort. :(
Kalle är ensam herre i buren igen. Känns så sjukt tråkigt. Direkt börjar man fundera på vad man ska göra för honom framöver. Är ju lag på att de inte få leva ensamma, men samtidigt vill jag nog inte skaffa en ung hona till, Kalle är ju ändå 5 år gammal. Så får se. Funderar över påsken eller nån dag till. Tog en promenad med mamma o pappa för att komma ut lite, hämtade min lilla bevingade vän o begravde henne uppe på kullen (där jag senast såg Malin). Så nu är det som om två fåglar ligger begravda där. En fin tanke. 
Bilder på min sötnos, lilla gul kommer bli saknad:

Kalle sitter o ropar ganska mkt efter sin vän/flickvän såhär på kvällen. Känns tungt. Lite jobbigt att höra honom. Sen hoppar han ner på de nedre pinnarna, vrider på huvudet o tittar mot botten. Nawww. Då blir det lite tungt. Vi saknar henne helt enkelt. *snyft*