H**vetes helg!

Det börjar på fredagen med att jag inte får jobbet. Där gick luften ur en lite. Men det var bara att ladda om o dra till jobbet. O vilket helvete det varit. Man har gråtit i omgångar på jobbet liksom. Hemskt. Kaos på fredagskvällen. Fick fyra nya patienter i min grupp, varvid en kom från IVA och var rätt så dålig, sen en crazy missbrukare på det, en man som inte tålde någon smärta o skiten var igång. Hann inte skriva in en enda av mina patienter. O det var likadant kaos över hela avdelningen (men min grupp var tyngst, som vanligt). Sen lördagen. Spenderade flera timmar hos min IVA-patient. Fick ringa dit IVA bland annat för att suga djupt i svalget på patienten då andningen inte blev särskilt bra. Stod där inne och la om cvk, sondmatade, kontrollerade och la om en massa sår, gav en massa läkemedel i omgångar. Mitt i en av alla omgångar som jag är ute och hämtar förband så ställer sig plötsligt min usk:a och börjar skrika på mig i korridoren. Blev bara så j*vla paff. Fattade ingenting. O det var ju så jäkla sjukt. Patienter och mina kollegor hörde allt. Han stod o gapade om att jag hade andra patienter också (o min tanke var bara: ja, men ingen som är såhär dålig. De klarar sig liksom. O du har ju inte ens visat dig inne på det här patientrummet sen han kom från IVA, så jag får ju göra ditt jobb också). Började gråta efter det. Fy fan va knäckt man var. Sen vägrade min usk:a prata med mig under resten av passet (o etta skedde typ kl. 10, så det var ju en del tid kvar). Istället kunde han gå förbi där jag var och säga till någon annan usk:a att: "Du kan hälsa henne att ...(typ patienten på 4:4)... har väldigt ont, så hon har misslyckats med smärtlindringen". Bara sådär j*vla bitchigt. Som en bitchig fjortis tjej. Kändes som man var på högstadiet igen. Eller i sandlådan. Störtlöjligt. Inte hann jag äta på lördagen, jobbade över med 1h och 15 minuter trots det. Var helt slut när jag kom hem. Däckade i sängen, hade ställt klockan, men har på nåt sätt lyckats stänga av hela telefonen, så vaknar av att pappa ringer på min dörr för att de inte kommer fram på min telefon. Fick åka hem till dem o äta sen middag. Sen åkte jag hem igen. Kunde knappt sova efter allt som hänt på jobbet (alla situationer går ju inte att skriva här). Så det blev inte mkt sömn. Söndagskväll på jobbet sen. Kommer dit och usk:an har bytt grupp. Vägrar helt enkelt jobba med mig. Ingen större förlust, gick sjukt mkt smidigare med den andra. Men det blev ju ändå sjukt ansträngt. Han kom fram till mig nån timme in på passet o sa: vi måste prata om igår. Visst sa jag, men har för mycket att göra just nu. Sen pratade han via alla andra om han var tvungen att meddela mig något. Han hade tagit p-glucos på en av mina patienter. Jag och min usk:a står utanför rummet vid min medicinvagn när han han kommer ut ur rummet. Då säger han till min usk:a: Du kan hälsa henne att det var 10,3. Min usk:a bara: Ööh. Du kan säga det till henne själv, hon står ju här. Så j*vla bisarrt. Jag bara: Jag hörde. Jag står ju här.
Sen på kvällen, när klockan är 20.50, så är jag inne i sköljen o då kommer han in o bara: vi ska prata om igår. Jag har egentligen inte alls tid, men det skiter han i tydligen. Istället ställer han sig bara o stirrar på mig o säger att han ska anmäla mig till chefen, det du gjorde igår var inte okej. Jag frågar vad jag gjorde (för jag fattar inte varför han är upprörd). Fick inget bra svar. Istället så säger han: jag ska sätta dit dig. Du ska allt bli varse... Lite hotfull stämning sådär. Jag sa till honom att man står inte i korridoren o skriker på sina kollegor. Han svarade inte ens på det. Istället säger han typ: du ska allt få se. Då gick jag. Tänkte inte stå i det stängda rummet med en psycho-kollega. F*ck liksom. Idioten måste bort! Har nu fått höra att han trängt in andra kollegor i hörnen eller slutna rum o skällt på dem. Gått completely bananas på dem med. Så nu har jag samlat denna grupp av människor så vi alla ska prata med chefen. Går ju inte att jobba med en sådan person. Hade inte tid att förklara allt i måndags, eftersom det fortfarande var kaos. Men nu är de medvetna att det finns problem och imorgon ska jag prata med chefen. Har nog lite tid under dagen. Sitter på dokumentationsmöte hela dagen liksom. Så är inte på avdelningen. Så det är lite lättare att få tid till samtal då. Tror idioten är tillbaka på jobbet på torsdag, när jag jobbar. Vägrar. Det är allt jag säger. Jag tar inte sådan skit. Vill ju knappt gå till jobbet efter detta. Man mådde dåligt innan o så kom det här. Nej. Nu får man nog aktivt söka annat. Illa kvickt!

Varit ledig en enda dag, idag. Sov uselt igen. Så sov en bra bit in på dagen. Inte blivit mkt gjort idag. Kom iväg på ett träningpass i alla fall. Bodyvive, i en sal där ventilationen inte fungerade. Det var imma på speglarna och fönstrena i salen när vi kom in. Så ni anar ju. Lagom varmt blev det ju. Kunde kollapsat av värmeslag. Men det gick. Kom ut rödare än en tomat dock. Värre än vanligt!
Efter det har jag legat i soffan och spanat hockeyn på tv. Så grym match av Frölunda! Det såg äntligen riktigt lovande ut.
Imorgon är det jobb igen. Men är ju med i dokumentationsgruppen och det är dokumentationsmöte med alla på huset hela dagen imorgon. Så slipper vara på avdelningen i alla fall. Alltid något. Orkar inte det just nu. Sen är det vanligt jobb torsdag kväll, fredag dag. Ska träffa en mammaledig ssk, J (från bemanningen) innan jobbet på torsdag. Kul att hon ville träffas. 😊 Sen fyller mamma år på fredag, så vi får se vad vi hittar på då. Något blir det i alla fall.

Resterande tid.

När vi kom hem från Sälen drog ju mamma redan på fredagen till Lkpg, o resten vet ni. Jag o pappa var kvar i stan. Gick på Frölunda-match nr 1 av 7 (det gick till slut, men det var onödigt spännande!) på fredagskvällen.

Sen var det ju jobb som ni vet den helgen. Sen ledig två dagar. Gick totalt under isen efter allt senaste tiden. Fick sjukskriva mig. Blev så jäkla deppig. Så har inte varit på jobbet på en vecka. Fått kämpa mig utanför dörren i stort sett. Haft som mål att komma utanför dörren varje dag i alla fall. Har väl inte funkat alla dagar. Men det har börjat gå bättre. Sen var det ju Joshua Radin inbokat tisdagen 21/3, sett fram emot den spelningen sen i januari. Mamma skulle följt med, men så blev det inte. Efter mycket dividerande och funderande så valde jag till slut att gå dit själv. Tog mig ur sängen en vid 18.30, duschade, sminkade mig lite (för att inte skrämma någon med min deppiga/bleka uppsyn) och sen var det Pustervik som gällde. Lite smått udda att vara på en spelning själv. Men det gick. Lyckades i stort sett distrahera kroppen, så hade inte allt för mkt smärtor.

Mys! Så bra. Härlig musiker!🎵

Lördag, Slottsskogen. Promenerade runt innan vi åkte hem till föräldrarna och åt lite våfflor.

Söndag, Gunnebo Slott. Ingen bra dag för mig, mkt smärtor. Kom utanför dörren i alla fall. Fick se solen en stund.

Varit hemma denna veckan med, kommer dock jobba nu i helgen. Men har gjort lite ärenden, handlat mat, hjälpt mamma med foton på morbror P osv., promenerat med A och baby A. Lite sådant. Idag var jag på ännu en intervju om jobbet, denna gången med VD:n. Det står mellan mig och en annan kandidat. Får vet imorgon om jag får jobbet eller ej. Nervöst. 😟

Skidtripp (till slut).

Ja, det kanske är dags att nämna lilla trippen till Sälen. Den som inte började så bra. 13 mil från Gbg la bilen ner. Allt bara dog, totalt el-fel. Visade sig senare att generatorn bara dött. Så det var ju lagom kul. Så vi satt utanför Bloms klädvaruhus och väntade in bärgaren (som även tog med en hyrbil). Så efter att ha suttit där i någon timme kunde vi packa över våra grejer till hyrbilen och åka vidare.Sen hade föräldrarna nån idé om att ta en alternativ väg, men hade de kollat upp exakt vilken? Nope. Så vi var ute i Dala-skogarna o snurrade tills jag tog upp mobilen och Waze och ledde oss ut fån skiten o vägarna var sjukt mkt sämre än den gamla vanliga, o det fick de allt höra! Dåligt val av vägar! Till slut kom vi fram till Sälen i alla fall, 8h efter att vi lämnat Gbg. Hämtade nyckeln till lgh i Lindvallen, sen åkte vi till Tandådalen och packade in i lägenheten och sen hann vi precis åka och fixa med skidor, liftkort osv. Det var sjukt disigt så vi var inte ute så mkt den kvällen. Gick bara runt lite i Tandådalen innan vi drog hemåt o myste i lägenheten istället.

En bärgarbil kommer lastad med en hyrbil och vår bil fick spendera dagarna i Mellerud.

Måndagen, första dagen i backen. Inget bra väder, dålig sikt, snö och disigt. Ett tillägg till det var att jag hamnade i lite kläm när vi skulle av stolliften en gång under dagen, så folk körde över mina skidor på båda sidorna om mig, så jag gick ner i spagat typ med skidor. Ledbanden i mina knän var inte glada för detta.

Myste inne i värmen på eftermiddagen med en lasagne och ett glas vitt. Sen blev det afterski på värdshuset med en göteborgare (Stisse) som spelade bra musik. Go stämning och dans blev det.

Tisdagen tog jag inga direkta bilder värda att lägga upp här. Fortsatt mulet väder och blåsigt som attan. Hade inte sovit mycket då mitt vänsterknä värkte som tusan. Efter diverse kombinationer av smärtlindring kom jag ut i backen i alla fall och lyckades åka lite. En udda sak med dagen var en skogsmus som var ute och sprang i skidbacken och några andra skidåkare som försökte fösa tillbaka musen mot träden med hjälp av sina stavar. Såg rätt udda ut. 😏

Kvällen avslutades vackert i alla fall.

Sista åkdagen. Onsdag 15/3. Äntligen sol! Men, ännu en gång väldigt blåsigt, så stolsliftarna stängde under större delen av dagen. Så det blev ett himla stakande med stavar och man fick verkligen tänka efter när man ville åka någonstans i systemet.

Vackert på toppen av fjället.

Lilla jag kommer åkande.

Stora backen, vi bodde i lägenheten närmast backen i de grå husen till höger i bild.

Afterski även denna dag, Stisse körde på ännu en gång och gänget från Öckerö satt som vanligt parkerade på parkett. 😛

Sen som ni vet fick vi meddelande just där o då om att min morbror blivit sämre, så resten av kvällen handlade om att försöka lista ut hur vi skulle göra kring det, samt att packa.

Bye bye Sälen!

När ett liv kommer till ett slut. 😢

Skulle ju bloggat om skidresan och dagarna sedan dess, men livet kom i vägen. Eller snarare var det så att vi sista kvällen i Sälen fick höra att vi nog borde komma till Lkpg om vi ville se morbror P i livet igen, han hade försämrats i en rasande takt. Vi kunde ju inte åka direkt dit pga bilstrul/hyrbil som skulle lämnas åter (mer om det i nåt kommande inlägg). Så vi åkte hem på torsdagen, kom hem vid åtta på kvällen. Mamma o moster B åkte upp till Lkpg på fredag vid lunch (jag o pappa stannade hemma, jag skulle jobba helg och samtidigt kändes det bättre att minnas honom från i mellandagarna i december). Sen har de varit hos morbror P på sjukhuset och sista natten sov mamma och moster A-M hos honom uppe på sjukhuset. Sen igår, 19 mars, vid kl. 10 somnade morbror P in efter en väldigt kort kamp mot cancern. Endast 69 år gammal, alldeles för tidigt.
Vem sa att livet var rättvist?!
Mamma och A-M hade då ringt till morbror C och moster B när hans andningsmönster hade börjat förändrats på morgonen, så de var alla hos honom när han gick bort. Syskonskaran samlad en sista gång. O det gick tydligen lugnt till, så det var ju skönt. Nu är de kvar där uppe i några dagar och fixar och donar. Påbörjar lite städning osv.

Jag fick ett sms med beskedet om att han gått bort när jag var på jobbet. Fasen vad man bara ville gå hem då, men det var några timmar kvar så jag segade i. Men jag blev förvånad över reaktionen från mina kollegor. Den enda som reagerade som sig bör var en ssk från en annan avdelning som var utlånad till oss över helgen. Hennes reaktion var direkt: "men gud va tråkigt, orkar du vara kvar på jobbet?" och hon satt sen och pratade med mig en stund. Blev faktiskt rätt besviken på mina egna kollegor. Det var nästan som om de flesta sa: men du visste ju att han skulle gå bort. Inte ens ett "jag beklagar, eller "va tråkigt". Då satte jag mig i ett rum där ingen hittade mig o grät lite. När det inte ens finns förståelse för att man tycker det är kämpigt att vara på jobbet efter ett sådant besked. Nej, då är besvikelsen ett faktum. Vilket nästan gör mig mer bestämd att leta mig vidare. Så jag är rätt deppig för närvarande. Orkar inte mkt. Inte varit utanför dörren idag. Känns inte bra i kroppen alls. Gråter emellanåt, varvar det med huvudvärk eller smärtor i kroppen. Skit är det.

...och den här vackra varelsen kommer avsluta sitt långa liv imorgon. De har valt att låta honom somna in istället för att han ska behöva hitta ett nytt hem och anpassa sig till det. Min morbror fick ha honom i 19 år i alla fall och han har märkt av att något nu är annorlunda. Går runt där hemma och jamar i högan sky. Sen har han ju grav artros, o man ser att han haltar för varje steg han tar. Så nu när hans husse lämnat denna värld får hans älskade katt följa honom. Tillsammans igen i en värld utan krämpor. 💜

Mello-kväll.

Ja, huvudvärken har minskat i alla fall. Alltid något. Men orkade inte lämna lägenheten idag, så föräldrarna fick komma hit för middag och mello. Apropå nåt helt annat... Men det är så typiskt min mamma att inte säga något. Hon har varit rätt så snarstucken idag. Det visar ju sig nu på kvällen att min morbror tydligen haft en extremt dålig dag idag. Så mamma börjar redan mentalt förbereda sig för att vi måste åka förbi Lkpg på vägen hem från fjällen. Så hon ber mig ta med medicin som räcker o jag säger att det redan är ordnat (har med medicin så jag klarar mig till lördag). Då blir hon sur o ber mig ta med medicin till söndag, fast jag strax innan sagt att jag jobbar helgen o måste vara hemma på lördag. Suck. Förstår att tankar snurrar i hennes huvud, men hon har kört på i 180 uppe i Lkpg. Har nyss kommit hem och sover typ ingenting. O nu ska vi sitta i en lägenhet i fjällen ihop. Kan bli ett spännande socialt experiment. Särskilt muntert sällskap är hon inte. Kort stubin också. Inget tålamod. Får hålla mig i skidbacken så mkt det går med pappa o trycka i mamma lite irish coffe eller nåt. 😕 Kanske kan lätta på stämningen. Återstår att se.
Ska väl lägga mig snart, åker relativt tidigt imorgon. Tjing!

I'm sorry. Men bästa inslaget ju! SKAM-parodin SMAK.😉 Klockren.

Jag gillar den faktiskt. Bra scenshow med. Kan nog gå skapligt för den.
Sen säger jag bara: It's all about the eyes! 😘

Ledighet!

Äntligen ska jag säga! Ledig/semester! Men kroppen har nog längtat efter ledighet och varit helt slutkörd för idag har jag en helt sjuk huvudvärk som i stort sett däckar mig. Har inte fått mycket gjort. Packat inför imorgon bitti och sen har jag druckit kaffe och sovit. Inte så värst produktivt. Men huvudvärken släpper inte. Så det är bara att gilla läget. Får chilla vidare idag och sen blir det en rätt slapp dag imorgon med. Sitter ju mest i bilen liksom. Sen ska det bli skönt att åka skidor. 🎿

Riktigt ljust nu när man går till jobbet vid 6.25 på morgonen.

Lite ljusare på eftermiddagen när man promenerar hem igen. 🌞 Vårkänsla.

Too much.

Varit mkt senaste tiden, har varit helt slut. Funkar inte på jobbet, blivit allt för mycket, folk är sjukskrivna, folk gör inte sina jobb så man får jobba ikapp vad andra ignorerat att göra. Irriterande liksom o samtidigt har man en student bredvid sig. Sen byter de grupp på mig hela tiden. Varje pass har jag en ny grupp. Börjar bli tröttsamt och rätt så rörigt. Jag får väl ihop det, men när jag har en student också så funkar inte det. Måste finnas någon kontinuitet då!

Den där dagen förra tisdagen på jobbet. Det enda som var bra med det passet.

Sen hade jag äntligen några lediga dagar förra veckan. Onsdag-fredag. Blev banne mig inte mycket gjort. Låg mest däckad här hemma.  Mådde skit. Sån j*vla ångest. Skulle tränat på torsdagen men det orkade jag inte, gav mig ut i solen på långpromenad istället. Det gick ju sådär. Ångestpåslag till max. Suck. På kvällen drog jag o pappa till Coop för att handla innan det blev sen middag.

Lite vårkänslor under promenad.

Under promenaden hämtade jag hem min inramade tavla. Mormor broderade denna i januari -80. Mina färger ju, kan vara kul att bevara gamla saker ibland. Bytt ram. Den gamla var i mässing och blank, passade inte mig alls. Den nya är i trä. Passade mkt bättre ihop med tavlan.

Mådde ju dåligt o vad gör jag då? Shoppar konstiga saker. Som denna brandfilt.😝 Safety first. 

Fredag var det AW/avtackning av gamla kollegor på kvällen. Hade sån jäkla ångest, ville helst inte, men med en timme kvar bestämde jag mig ändå för att göra ett kort uppdykande o i alla fall äta. Var väl helt okej. Fick ju i mig lite mat i alla fall. Drog tidigt. Jobbade ju tidigt på lördagen och även på söndagen. Behövde få mig lite sömn. Okej helg på jobbet. Lite lugnt. Dock byte av grupper mellan dagarna. Inte så kul. Spenderat kvällarna hemma hos pappa. Käkat och tagit det lugnt.

Idag en ledig mellandag. Dock en jobbintervju inplanerad. Kändes rätt så bra. Men det var flera som skulle på intervju för tjänsten, så det återstår att se. Typiskt med denna stad dock, fort det blir ett väderomslag så rasar allt. Hade valt en tidig buss o så blir den så jäkla försenad att jag fick springa till en annan busshållplats och ta en annan buss för att hinna till intervjun. Hann precis. Typiskt att det ska strula just då!

På väg till intervju i morse för jobbet jag sökte. Hör tillbaka från dem om två veckor. Men vem kan säga nej till detta ansiktet? 😏

Mamma har inte kommit hem från Lkpg ännu, kommer väl hem på onsdag. Var vårdplanering för morbror P idag. Korttid blir det, men inte än. Han har ju fortfarande en infektion och har antibiotika i.v. Så vi får se. Han går fortsatt ner i vikt. Går undan nu. Men nu är den avancerade hemsjukvården inblandad i alla fall. Känns ju bättre för oss anhöriga då, när han väl lämnar sjukhuset. 

Nu jobb tis-ons (kvällspass) och tors-fre (dagpass, som samordnare). Sen äntligen ledig! Semester i 6 dagar. Skidbacken, here I come!

En ledig dag!

Äntligen en ledig dag! För vilken j*vla vecka hittills på jobbet och i övrigt. Alltså, man vill ju bara ge upp ibland. Måndag var jag iofs ledig och hade en trevlig dag hemma hos A och baby A. 💜
Mamma o moster åkte upp till Lkpg. Verkar gå sådär där uppe. Så mamma sover just nu på madrass hemma hos morbror P. Han hade tydligen varit uppe tisdag natt o stoppat i sig helt fel piller och snurrat till det som fasen, i ren smärta faktiskt. Nu har de äntligen fått smärtlindringen ökad (men jag surar över sättet de hanterar det på, han borde kanske ha smärtplåster och vara ansluten till LaH,  Lasarettsansluten hemsjukvård, deras form av avancerad hemsjukvård).
Ja, ja. Jag sov ingenting mellan natten mån-tis. Eller max tre timmar totalt sett. Började tidigt, behövde komma hem snabbt efter jobbet, så tog cykeln för första gången och inser snabbt att växlarna är trasiga efter att jag gick omkull. Så endast ettans växel funkar. Fy fan. Såg nog sjukt humoristiskt ut när jag cyklade. Trampar som en blådåre men kommer ingenstans. Kommer till en ny grupp. Allmänt snurrigt. Trött som fasen. Överlevde dagen till slut i alla fall. Lite hudvård på kvällen (hade tydligen vunnit nån tävling. Yay!), det var ju trevligt i alla fall.

Sen gårdagen. Vilken j*vla skit 😠. Tidigt på jobbet igen, ny grupp igen. Kort med folk på usk-sidan redan från start pga flera sjukluckor. O på det så var det HLR-träning för flera av oss hela eftermiddagen. Vi sa ju direkt att: Hur fasen ska detta gå till?! Ni får ju ställa in HLR:en. Men nej. Suck. Så vi sliter häcken av oss. Jag och F hade 8 hemgångar mellan oss och båda skulle ha HLR vid 12.15. De vi skulle rapportera till skulle komma in kl. 12 (för 15 minuters rapport på all skit vi hade att göra och allt vi så klart inte hunnit med upp till den punkten, omöjligt!!!) plus att om vi ville få nåt att äta o ha full rast hade vi behövt gå på lunch 11.15. Glöm det! Då hade man ju nyss ätit frukost. Det gick åt h*vete, så klart. Hade väl lyckats rapportera klart vid 12.30 o då hade ingen av oss hunnit äta. Så fick snabbt slänga i oss lite mat och sen dra iväg på HLR innan kl. 13. Fy fasen va rörigt o stressigt. Vi två hoppar in mitt upp i allt. Hade missat lite grejer, så vi fick bara ta igen inblåsningar och kompressionsträning. Men det gick ju. Sen sitter vi ner o pratar lite inför scenario-träning. Vem får då näsblod? Jag så klart, stressen kom ikapp. Så fick ju ha världens passiva roll under de första tre scenariona. Tills jag var säker på att det inte skulle började blöda igen, men fick springa runt med en papperstuss i näsan hela tiden. Störtlöjligt. Förbannade jobb ibland. Jag o F är ju på samma nivå dock. Vi två är nu: "bitterfittorna". Vårt nya team-namn. 😛 Vi tar inte den här skiten, vi skriver avvikelser på hög. Så är det bara. O sen när man går o säger till att det är omöjligt att rapportera på 15 minuter så kommer lilla "mini-chefen" M med nån j*vla plattityd o man känner för att drämma till henne. Hjälp till istället! Vi går ju förbannat kort ute på golvet o sliter häcken av oss o folk får ingen rast o du som skulle varit resurs mellan 7-10 har helt lämnat allt o sitter med din administration och klagar över att du är sjuk. Hallå liksom! Säger till mig att: Du är ju i alla fall frisk. Ööh. Vad vet du om det för det första och hur f*n ska det hjälpa saken? En frisk person är fortfarande bara en person, men ni ber mig just nu utföra samma arbetsbörda som tre personer kanske skulle klara av. Suck. Vad tror de egentligen?! Förbannade SU ibland. Just det ja. Vi hade ju en ny chef som började förra veckan. Han gick 2 dagar, sen sa han upp sig. Så nu kan vi inte ens behålla chefer. Haha! Ursäkta mig, men det är smått humoristiskt vilket sjunkande skepp Sahlgrenska är...

En favorit i repris, bara för att den är så klockren.

Nej, nu blir det en sväng förbi bokrean tror jag o sen lite träning. Näsblodet håller sig frånvarande hittills idag. Så det kan nog gå med lite träning!

Go on.

Hmm, inte mycket nytt att berätta om. Jobbat i veckan, haft min student bredvid mig. Varit rätt så snurrigt på jobbet med underläkare som verkar hitta på vad som helst ibland (felaktiga saker). Avvikelserna har haglat. Suck. Nedlåtande är de också när man påpekar att något inte stämmer. Nej, sån skit tar vi inte. Då kommer jag minutiöst kontrollera dig i fortsättningen och skriva ännu fler avvikelser på dig. Don't piss off the nurse. Vet inte. Bara varit kass stämning mellan de olika personalgrupperna. O på det så mår man inte bra pga det som pågår privat. Då blir man bara rätt så trött. Jag blir ju inte ledsen. Eller ledsen blir jag väl, men jag gråter inte. Är inte den typen av person. Istället protesterar kroppen. Så har smärtor, sover uselt och mår allmänt kasst. Vilket gör det tungt att orka med vardagen. Somnar aldrig före kl. 2, oavsett när jag ska upp. Vilket gör det tungt att orka. Man behöver sin sömn.
Mamma och moster B åker till Lkpg imorgon redan. De passar på att avlösa moster A-M och morbror C lite. För morbror P orkar ingenting i stort sett. Har så mkt smärtor att han knappt klarar av att sitta. Max att han sitter uppe 2h på ett dygn. 😢 Sen är det väl lite besök med onkolog osv. inbokade. Men det är först om ytterligare en vecka. Så får vi se om de tänker behandla i palliativt syfte. Vi tror ju inte det, men vi tänker inte ta ifrån morbror P det hoppet. Men det känns som om det hela går i ett rasande tempo... Frågan är om en annan någonsin får se honom i livet igen. Vi får se vad det sägs på mötena.

Fick tulpaner av mamma häromdagen.

Lite terapi. Så skönt att sitta med musik i lurarna och bara färglägga lite. Hålla fingrarna och tankarna upptagna med annat.

Annars har jag slängt iväg en jobbansökan idag. Mest för att känna av läget ute på marknaden. Kan vara intressant att se hur man värderas på andra ställen helt enkelt. I övrigt har jag städat lite och hängt hos föräldrarna. Finns inte så mkt energi för annat. Gäller att ladda. Har en massa arbetsdagar framför mig. Jobbar nämligen tis-tis med endast torsdag som ledig dag. Så behöver all vila jag kan få.

Prognosis 😢

F*n!

Det är väl så man känner nu. Hörde på mamma idag i telefon redan att något inte var bra. Men hon ville inte säga något då. Hennes telefon strulade så hon skulle byta telefon, men sen ringde pappa åter. Lite småskumt liksom. Men senare kom föräldrarna förbi med pizza som vi käkade här hos mig. Ser ju på mamma att hon är jätte nere. Men hon säger inget på en längre stund. Så till slut frågar jag om nåt hänt idag. Då börjar hon gråta. Så såklart hade något hänt. Moster A-M och morbror C hade haft möte med morbror Ps läkare/urolog idag. O cancern är super-aggressiv. Han överlever nog inte våren ens, i alla fall tror inte läkarna det. Inte ens säkert att de sätter in någon behandling från onkologens sida utan det blir palliativ vård direkt i stort sett. Inför operationen i december så gjorde de ju en CT. Då syntes ingenting förutom tumören i urinblåsan. En månad senare gör man en ny CT, efter operationen. O då har metastaserna i levern dykt upp plus en tumör vid penis och flera i hela bäckenet. Så den urartade snabbt. Han har redan sådana smärtor i bäckenet att han knappt kan sitta. Så det här kommer nog gå fort. 😟
Nej, det här har gjort att luften helt gått ur alla. Jag är ju mer en grubblare. Jag gråter ju typ aldrig, men tankarna maler där bak i huvudet hela tiden. O det har satt sig på sömnen. Sover ju helt uselt. Svårt att somna. Sen sover jag typ bara i 1h, sen vaknar jag o kan knappt somna om. Så blir inte många timmar sömn ens på lediga dagar. Ännu värre var det i natt när man jobbar kväll-dag. Att man ens sett levande ut idag är smått otroligt.

Kan nog bli en del resor upp till Lkpg framöver. Speciellt för mamma, men även jag ska försöka ta mig dit. Vi är ju bland dem som står honom närmst. Vår familj är ju den som tagit med honom på resor osv. Han känner sig bekväm med oss.  Så vi får se hur det blir framöver. Alla inplanerade grejer ligger ju lite risigt till...